Kom precis in från världens sämsta pass. Calle var redan från början trött och när jag ville sätta lite mer krav så blev det krig. Han drog upp huvet och hade ingen kontroll alls, självklart blir man irriterad och deprimerad då ingenting funkade. Torkade tårarna, hoppade av och släppte ut honom i hagen. Nya tag imorgon. Stryker detta passet från mitt liv och blickar framåt. Lever på känslan från dagens pass och taggar om tills imorgon. ridsporten är så himla orättvist. I tex. cykeltävlingar så måste man bara tänka på sig själv. Man själv ska vara i toppform. Men vi, vi i ridsporten sitter på ett levande djur som väger över 500 kg. Jag tror att vi ryttare oftast glömmer bort det ibland. Vi har också dåliga dagar, lika så hästen. Allting kan inte alltid vara perfekt.

 

Ikväll tar jag en springtur med bästis. Rensar hjärnan och blickar framåt. På lördag drar vi till bollebygd och rider för att det är kul. Vi har många år framför oss så vi behöver inte stressa. Puh.